KATRINEHOLMS MUSIKSÄLLSKAP

Initiativtagare till bildandet av Katrineholms Musiksällskap i början av 1931 var stadsläkaren, cellisten och eldsjälen Rafael Poussard. Den första dirigenten var musikdirektör Herman Friedner, som efter några år efterträddes av Einar Blomberg. När denne flyttade från staden  1942 efter åtta år som dirigent blev det problem att skaffa efterträdare. Dåvarande ordföranden, folkskollärare Paul Tjäder, kom då på den geniala idén om en kommunal musikledarorganisation, där den kommunala musikledaren också skulle kunna dirigera Musiksällskapets orkester. Organisationsmodellen antogs och kom sedan att stå som mönster i en mängd städer i Sverige.

Lennart Lundén blev landets förste kommunala musikledare 1943, då han också debuterade som orkesterns dirigent. Det hände ofta att verken som skulle spelas var för svåra för orkesterns kapacitet, men han gjorde då lättare arrangemang lämpliga för orkestern. Han komponerade också, t.ex. Kantat vid aulans invigning.

När Lennart Lundén efter några år lämnade Katrineholm utsågs efter mycket om och men den legendariske 
Hans Eichinger från Wien till musikledare och dirigent för orkestern. Epoken Eichinger varade 1950-1967. 

Eichinger arrangerade inte för att göra musiken lättare att spela. Han krävde i stället mer av musikerna, och för att tillfredsställa hans höga krav på kvalitet fick många professionella musiker från yrkesorkestrar hyras in. Utgiftsposten för lejda musiker blev mycket hög. Det gavs mängder av glansfulla konserter under Eichingers ledning, och speciellt hans wienerkonserter var oförglömliga.  Han lockade också de stora solisterna till Katrineholm. På grund av samarbetssvårigheter och ekonomiska problem råkade orkestern under en period in i en omfattande kris.

När Hans Eichinger hade flyttat  följde en period då dirigentskapet delades mellan Everett Lee från Norrköping och Stig Larsson, violinist och musiklärare från Katrineholm. Kurt Lewin från Stockholm ledde orkestern under ett år, och under ett spelår var verksamheten helt vilande. Sedan 1976 är det 
Ingemar Berg från Örebro som hållit i taktpinnen.  

Under Bergs tid har orkestern gjort stora kvalitativa framsteg. Genom Musikskolans fortsatta utveckling har en grupp av mycket duktiga musiklärare kunnat knytas till orkestern. De har bildat en fast stomme tillsammans med fritidsmusikerna. De duktigaste eleverna i Musikskolan har successivt slussats in i verksamheten, och på så sätt har orkestern även fått en viktig pedagogisk funktion.

Genom att Ingemar Berg varit konstnärlig ledare för orkestern under så många år har en mer långsiktig målsättning kunnat upprätthållas. Han har haft den rätta förståelsen för denna typ av orkester med en blandning av fritids- och yrkesmusiker. Hans pedagogiska och musikaliska skicklighet samt han smittande entusiasm har gjort att orkestern har kunnat hålla en mycket hög musikalisk nivå.

Det största evenemanget i Musiksällskapets historia var när konsertversionen av musikalen Chess framfördes vid två bejublade föreställningar i Duveholmshallen den 30 september 1990. Ca 2.500 personer kom och lyssnade. Ett uppbåd av de mest kända musikalartisterna i landet medverkade tillsammans med Katrineholms Kammarkör. Det blev stor succé, och ekonomiskt gick konserterna med vinst trots de enormt stora kostnaderna.

Organisationsarbetet kring konserterna var naturligtvis mycket omfattande, och det är framför allt Stig Brink som skall tackas för att han genom sitt omfattande, entusiastiska och hängivna arbete lyckades ro projektet i land.

Bakom den löpande verksamheten med repetitioner och konserter finns alltid ett stort organisatoriskt arbete. Det ombesörjes av en styrelse där många eldsjälar under årens lopp utfört ett storartat ideellt arbete. 1989 bildades en särskild stödförening, Musiksällskapets Vänner.  Föreningen har fortlöpande växt. Den stödjer sällskapet på olika sätt både praktiskt och ekonomiskt och har kommit att bli en oerhört stor tillgång. Publiktillströmningen till konserterna har under 1990-talet varit hög, mycket tack vare den PR-verksamhet som bedrivits av Musiksällskapets Vänner.

Under 1930- och 1940-talen framfördes konserterna på Palladium samt i de gamla biografteatrarna Rialto och Röda Kvarn. Även Katrineholms kyrka var en ofta använd konsertlokal. Efter Tallåsaulans tillkomst 1949 har repetitioner och konserter varit förlagda dit. Det har varit en bra konsertlokal, dock med något för liten scen vid större evenemang, och med alltför små biutrymmen. I samband med aulans 50-årsjubileum 1999 gjordes en omfattande utbyggnad av aulafoajén samt utrymmena i källarplanet, vilket gjorde att orkestern fick tillgång till utmärkta lokaler för sin verksamhet. En utbyggnad av scenen gjordes år 2002.

Vid många konserter har orkestern vid framförande av större verk haft givande samarbete med olika körer i kommunen: Kammarkören, Kyrkokören, Manskören samt under 1990-talet Duveholmskolans kör och kören vid Åsa Folkhögskolas musiklinje.

Under årens lopp har mängder av kända solister anlitats tex Endre Wolf, Guido Vecchi, Hans Leygraf, Staffan Scheja, Mats Rondin, Benny Andersson, Carl Pontén, Christian Lindberg, Håkan Hagegård, Putte Wickman, Lars Roos, Jaroslav Sonsky, Mark Drobinsky, Bernt Lysell, Martin Sturfält och Elin Carlsson.

Gösta Palmfjord